Ett av mina mest framträdande personlighetsdrag är att jag gnäller så mycket. Det är ganska trevligt att gnälla tycker jag. Igår var jag ute med en vän och några bekanta, jag drack en fantastisk drink med persika, jag bröt arm och fuskade, jag skickade konstiga sms till klasskompisar. Sen slängde jag rosenblad på J och åkte taxi och drack inte mer sprit (tack Gud). Idag skulle jag ta hand om H som är förkyld och köpa semlor till honom men jag somnade. Tittade på tv, struntade i att ringa viktiga samtal, spelade poker.

Imorgon ska jag klippa mig och jag hoppas att det blir bra, sen var det prat om häng med K och T. På lördag vill jag ligga i soffan och titta på melodifestivalen. Det bästa med att vara vuxen är att man kan bestämma själv och att ängsligheten blir mindre (även fast den kommer tillbaks ibland så starkt att det knappt går att andas). Som igår, när jag stod utanför och rökte själv och tänkte "jag passar verkligen inte in här". Och det var säkert sant men grejen är att jag kan göra saker ändå, att det till sist inte är det viktiga att passa in utan att kunna göra saker ändå och strunta i blickar och andras vackra kläder och smarta åsikter. Jag är med ändå liksom.