börjar dagen med att diagnostisera mig själv med depression, orkar inte åka till skolan, gråter. Bråkar med H, åker hemifrån och fikar med snäll kompis. Åker hem, blir sams. Gråter. Åker till annan förort med löfte om att inte behöva åka t-bana hem själv. Åker t-bana hem själv och hamnar mitt i ett slagsmål med folk som drar varandra i håret och kallar varandra för horor. Försöker värja mig, byter plats. Pratar med H i telefon när jag är framme, gäng överallt och jag tänker inte vara rädd, jag får inte vara rädd. Ska gå utomhus även om det är skottlossning, de ska inte få bestämma över mig.

När jag tjänar pengar ska jag aldrig aldrig mer åka tunnelbana på helgnätter.