roligt nästan jämt

Har druckit två stora koppar kaffe alldeles för sent och är speedad på ett sätt som jag inte brukar bli på kaffe. Spännande. Har skickat iväg viktiga mail och strukturerat upp saker, det känns nästan som att jag har kontroll nu på de 7000 saker jag måste göra inom två veckor. Jag har hört att det är december snart, att det är glögg och ljusslingor i fönster snart men jag vet inte om jag vågar tro på det. Att det är jul om lite mer än en månad. Och sen nyår.

Det är en tröst att alla jag träffar är i samma läge, att det är som en masspsykos av stressrelaterade besvär och prestationsångest, att även de som alltid har kunnat plugga tycker att det är för mycket. Man skulle nästan kunna romantisera och tänka att det är som på amerikanska skolor med sjukt hög prestige. Men det är ju inte så kul egentligen.

Jag menar, jag blev lite glad när jag fick ett mail från jobbet där de meddelade att jag ska jobba nyår 22-08. Det var som att "okej, då behöver jag inte tänka på det" och kunde återgå till att försöka läsa 5 böcker samtidigt, planera allt på samma gång blablabla.

Jag tror att jag var rolig en gång i tiden. Jag tror att man kunde se mig som någon som hade ett rikt socialt liv och gjorde mycket spännande saker. No more.

När det är som värst har jag märkt en ny sida hos mig: högerpensionären. Jag tycker att det är jobbigt med höga ljud, ungdomar och barn på t-banan. Jag har varit upprörd i flera veckor över att kidsen får välja konstiga inriktningar på gymnasiet; som typ cirkus. Jag undrar om högerpensionären alltid har legat där inom mig och väntat på ett tillfälle att komma ut. Högerpensionären säger saker som "det ska inte vara roligt att jobba".




Alldeles för unga hjärtan går sönder och det får mig att gråta.




J, jag hoppas att jag kan få se nya badrummet snart och jag hoppas att du förstår att sms:et i lördags var ett skämt. Glögg kanske också? Och entourage? Om du läser det här.