dödsdrogen!!!

Suck. Nån av kvällstidningarna skriver artiklar om mina mensvärkstabletter. Tydligen har kidsen kommit på att det kan vara skönt att ta dem och några har dött. Det är "den nya innedrogen". Men allvarligt talat. De gånger jag har tagit tabletterna utan att ha ont har det inte hänt så mycket. Jag antar att man får sköna effekter om man överdoserar (det står ingenstans hur många tabletter de har tagit men jag gissar att det rör sig om minst 20-30) men så är det väl med många tabletter? Minns en midsommarafton på högstadiet då jag och A i brist på alkohol drack 8 treo var. Det var intressant, dock inte behagligt.

Iallafall, nu ska de diskutera om de ska narkotikaklassa tabletterna. Jag vet inte om det berör mig så mycket men jag blir ändå sjukt nervös. Mitt intag har på 7 år gått från 2-3 tabletter per värkperiod till 20-25 tabletter per värkperiod. Vilket gör att jag förnyar mitt recept oftare nu. Och på ett sätt har de tappat sin verkningskraft; förut kunde jag bli helt soft och all smärta försvann om jag tog 2 st. Nu kan jag ta 7 på en dag utan att smärtan försvinner. Det är liksom bara det att jag måste ha nån sorts tabletter för att kunna fungera någotsånär normalt när jag har ont. Borde testa starkare (och i mindre doser) men jag vet inte om jag får det. För alla läkare jag har träffat har sagt "hmm, jaha" (alternativt: "det kan bli bättre när du får barn" vilket de har sagt till mig sen jag var 13) och sen skrivit ut recept på p-piller. Jag vägrar ta p-piller. Jag har testat x antal olika p-piller och nu vägrar jag. Självklart kan jag inte säga det här till läkarna eftersom då tror de att jag inte vill må bra. När jag får receptet så tackar jag och sen kastar jag bort det. Förut så brukade jag stanna hemma när jag hade ont men det finns ingen tid för 20% frånvaro nu. Skulle ville ha en läkarkompis som fattade att jag inte höll på för skojs skull utan att det handlar om kronisk smärta som jag måste kunna få bort. Att jag inte kommer att bli missbrukare.

Men, läkarkompisarna pluggar nu snarare än att sitta med receptblocken i högsta hugg. Så jag får tacka och ta emot mina ofarliga dödsdroger och tacka och ta emot recept på p-piller jag aldrig kommer hämta ut, tacka och ta emot för att min smärta inte är på riktigt (den har ingen funktion, det gör bara ont och är inte farligt), tacka och ta emot att jag är tjej och tänka på vad min kropp är fantastisk.