dödsdrogen!!!

Suck. Nån av kvällstidningarna skriver artiklar om mina mensvärkstabletter. Tydligen har kidsen kommit på att det kan vara skönt att ta dem och några har dött. Det är "den nya innedrogen". Men allvarligt talat. De gånger jag har tagit tabletterna utan att ha ont har det inte hänt så mycket. Jag antar att man får sköna effekter om man överdoserar (det står ingenstans hur många tabletter de har tagit men jag gissar att det rör sig om minst 20-30) men så är det väl med många tabletter? Minns en midsommarafton på högstadiet då jag och A i brist på alkohol drack 8 treo var. Det var intressant, dock inte behagligt.

Iallafall, nu ska de diskutera om de ska narkotikaklassa tabletterna. Jag vet inte om det berör mig så mycket men jag blir ändå sjukt nervös. Mitt intag har på 7 år gått från 2-3 tabletter per värkperiod till 20-25 tabletter per värkperiod. Vilket gör att jag förnyar mitt recept oftare nu. Och på ett sätt har de tappat sin verkningskraft; förut kunde jag bli helt soft och all smärta försvann om jag tog 2 st. Nu kan jag ta 7 på en dag utan att smärtan försvinner. Det är liksom bara det att jag måste ha nån sorts tabletter för att kunna fungera någotsånär normalt när jag har ont. Borde testa starkare (och i mindre doser) men jag vet inte om jag får det. För alla läkare jag har träffat har sagt "hmm, jaha" (alternativt: "det kan bli bättre när du får barn" vilket de har sagt till mig sen jag var 13) och sen skrivit ut recept på p-piller. Jag vägrar ta p-piller. Jag har testat x antal olika p-piller och nu vägrar jag. Självklart kan jag inte säga det här till läkarna eftersom då tror de att jag inte vill må bra. När jag får receptet så tackar jag och sen kastar jag bort det. Förut så brukade jag stanna hemma när jag hade ont men det finns ingen tid för 20% frånvaro nu. Skulle ville ha en läkarkompis som fattade att jag inte höll på för skojs skull utan att det handlar om kronisk smärta som jag måste kunna få bort. Att jag inte kommer att bli missbrukare.

Men, läkarkompisarna pluggar nu snarare än att sitta med receptblocken i högsta hugg. Så jag får tacka och ta emot mina ofarliga dödsdroger och tacka och ta emot recept på p-piller jag aldrig kommer hämta ut, tacka och ta emot för att min smärta inte är på riktigt (den har ingen funktion, det gör bara ont och är inte farligt), tacka och ta emot att jag är tjej och tänka på vad min kropp är fantastisk.

hela helgen på sig

Inatt kraschade jag på jobbet. Efter för lite sömn och 5 timmars hysteriskt arbete i uppförsbacke så lämnade jag min plats, gick in i ett rum, lade mig på soffan och ringde chefen och sa "jag har kraschat". Sen tog jag mig upp igen och jobbade klart.

Inte mer med det.

Idag var den stora dagen för studier. Reprisering av Project Runway säsong 2 på trean gjorde att uppstarten blev något försenad. Gjorde en viktig sak av fyra och började sen fundera på utgång, social samvaro och alkohol. Mina vänner var inte på och kanske var det lika bra. Slötittade på tv och gjorde sen klart sak två av fyra. Nu tänkte jag påbörja sak tre och skjuta upp sak fyra till imorgon eller på tisdag. Enough is enough.

Känns som att jag börjar se ljuset i tunneln nu. Att det inte är helt befängt att boka in sociala grejer i kalendern igen, att jag kan prata i telefon igen.

Vill ha: kompishäng, middagar ute, glögg och ljusslingor i fönstret.
Vill inte ha: mer stress, mer ostrukturerade tvång.

dag

06:30-väckarklockan ringer- snoozar
07:20- H ringer och väcker mig- ber honom återkomma om 5 minuter (dvs snoozar honom)
07:30- Vaknar, äter frukost, duschar, dricker kan jang, tar nässpray.
08:10- Går/springer till t-banan och röker
09:00- Handledning i skolan
11:30-Långlunch (veggobiff & sweetchili)
13:00-Genomgång av nytt datasystem
14:45- Fika med handledningsgrupp
15:30- Hemma. Sätter på mig mjukisbyxor. Kollar mail, somnar.
16:10-Måste gå upp
16:30-Går upp. Tar alvedon och ett glas juice.
17:00- T-banan till skolan igen. Rusning. Regn. Ringer några samtal på perrongen. Känner mig äcklig och ofräsch (har inte hunnit tvätta håret idag)
18:00-Möte
19:00- Promenad med klasskompis. Avböjer öl. Köper decembernumret av brittiska elle och läser om kylie på vägen hem.
20:10- Handlar: duschkräm, tops, ost, mjölk, juice.
20:30- Middag (fiskgratäng och mjölk) och kanjang. Ugly Betty.
21:00- Kaffe och aprikoskräm som efterrätt. Greys anatomy.
22:00-Diskar och pratar i telefon med syster.
23:10- Skriver blogg.


Nu är tanken att jag ska duscha och tvätta håret och sova eller bara sova eller läsa bok eller sitta uppe till två och göra ingenting eller plugga morgondagens förmiddagsplugg så att jag kan sova länge imorgon. Kan inte bestämma mig. Funderar på att köra kan jang, alvedon, nässpray, bromhexin. Hinner inte vara sjuk.

roligt nästan jämt

Har druckit två stora koppar kaffe alldeles för sent och är speedad på ett sätt som jag inte brukar bli på kaffe. Spännande. Har skickat iväg viktiga mail och strukturerat upp saker, det känns nästan som att jag har kontroll nu på de 7000 saker jag måste göra inom två veckor. Jag har hört att det är december snart, att det är glögg och ljusslingor i fönster snart men jag vet inte om jag vågar tro på det. Att det är jul om lite mer än en månad. Och sen nyår.

Det är en tröst att alla jag träffar är i samma läge, att det är som en masspsykos av stressrelaterade besvär och prestationsångest, att även de som alltid har kunnat plugga tycker att det är för mycket. Man skulle nästan kunna romantisera och tänka att det är som på amerikanska skolor med sjukt hög prestige. Men det är ju inte så kul egentligen.

Jag menar, jag blev lite glad när jag fick ett mail från jobbet där de meddelade att jag ska jobba nyår 22-08. Det var som att "okej, då behöver jag inte tänka på det" och kunde återgå till att försöka läsa 5 böcker samtidigt, planera allt på samma gång blablabla.

Jag tror att jag var rolig en gång i tiden. Jag tror att man kunde se mig som någon som hade ett rikt socialt liv och gjorde mycket spännande saker. No more.

När det är som värst har jag märkt en ny sida hos mig: högerpensionären. Jag tycker att det är jobbigt med höga ljud, ungdomar och barn på t-banan. Jag har varit upprörd i flera veckor över att kidsen får välja konstiga inriktningar på gymnasiet; som typ cirkus. Jag undrar om högerpensionären alltid har legat där inom mig och väntat på ett tillfälle att komma ut. Högerpensionären säger saker som "det ska inte vara roligt att jobba".




Alldeles för unga hjärtan går sönder och det får mig att gråta.




J, jag hoppas att jag kan få se nya badrummet snart och jag hoppas att du förstår att sms:et i lördags var ett skämt. Glögg kanske också? Och entourage? Om du läser det här.

Så mycket saker att göra och tänka. Rabblar dsm-kriterier och drömmer att jag är chef på svt. Igår blev det för mycket, var så arg som jag inte varit på länge för att folk med makt och fina titlar inte kan göra sina jobb och gör fel fel fel och sen inte ens ber om ursäkt. Så hur balanserar man för mycket, hur balanserar man arg arg arg? Svar: Alldeles för många alkoholenheter på studentpubar, med fin klasskompis som hatar "andra sidan" lika mycket som jag gör. Med hittade gamla kompisar och trots allt hinna sista t-banan hem (400 kr rakt ner i fickan). Idag firade jag med att försova mig, vara sjukt bakfull, läsa lite i boken, köpa kursböcker för 1200, prata i telefon med 3 (4?) klasskompisar. Tänka att allt blir bra. Att det är en good enough-nivå som eftersträvas, en okej-nivå och inte perfektion, för dit kommer jag aldrig komma.