karantän

Jag har satt mig själv i karantän för att det är så vidrigt väder ute. Eller karantän är kanske fel ord men jag vill inte gå ut om jag verkligen inte måste. Eftersom min sambo går ut ibland så funkar det rätt bra, jag kan be honom gå förbi affären och köpa sånt som behövs (cigg, mjölk, mat, tvättmedel). Fast om jag bodde själv så skulle jag nog försöka klara mig på det som finns hemma. Och om inte det gick så skulle jag ringa pizzakillen och be honom ta med några paket cigg också. Det är 5 grader utomhus och 18 grader inomhus. Jag har börjat använda strumpor inomhus, det är bättre än att vara barfota när det är så kallt. Ibland har jag tofflor också. Förutom duntäcket i sängen så har jag också placerat ett duntäcke i soffan så att jag inte ska frysa när jag tittar på tv. Idag har jag tvättat och funderat på skolsaker. Allt är spännande som vanligt och jag kan inte säga något om det som vanligt. Mer än att jag vet att jag kommer att älska mitt framtida jobb, vad det än blir.

Går in i någon sorts hemmafrumode- diskar, plockar, funderar på att baka en paj. Det känns helt fantastiskt med 5 dagar (helgen inkluderad) utan föreläsningar eller jobb.

Imorgon ska ovädret komma säger de. Men vad är det här som vi har nu, som vi haft igår, i förrgår? Jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det kommer vara att gå ut på balkongen och röka imorgon. Kanske fläkten i köket?

J kommer hit imorgon och jag vill göra fisksoppa med saffran och aioli och titta på tv-serier/filmer. Undrar vem som ska handla.