så jävla menlöst

Istället för att vara i skolan och lära mig nya och bra saker så är jag hemma och tycker synd om mig själv. Att vara förkyld är så jävla menlöst, man kan inte göra något vettigt och jag kan inte tänka. Annars skulle det ju vara ett bra tillfälle att läsa kurslitteratur men mitt huvud är helt urblåst, finns inget innehåll (förutom snor) och inget fastnar.

Så förra veckans och helgens mensvärk känns som inget problem alls, jag kunde ju vara i skolan trots svimningsattacker och hade sköna tabletter som nästan tog bort smärtan. Nu så är det apelsinjuice, alvedon, c-vitaminbrus, te, nässpray, tusen näsdukar, sova feberdrömmar och vända mig i sängen hundra gånger så att H inte kan sova och tvingas ner i gästrummet.

Och imorgon MÅSTE jag vara frisk, iallafall såpass att jag kan ta mig till skolan för annars går det inte. Missa två dagar känns som missa 2 år. Jag vet att den här paniken inte kommer att påskynda tillfrisknandet. Gör mig snarare mer kallsvettig.

Det finns bra saker trots allt, även om det inte känns så just nu: Skolan känns som det bästa någonsin, med smarta och bra lärare och vettigt innehåll. Har köpt nya saker: böcker, en kjol, väska, tröja, skor. Har klippt mig och känner mig lite mer vuxen än förut.

Men snälla låt mig bli frisk nu.