kroppen och sminket

Det är konstigt; hur mycket tid man än lägger på att inte se kroppen som en del av sig själv så blir det tvärtom hela tiden. När jag har varit bra och tränat i några veckor så brukar kroppen kännas bra och då köper jag grejer till den; typ kläder. Men om jag inte har tränat på några veckor (typ nu) så börjar kroppen kännas obra igen och allting dras ner med det. 5 dagars tablettknaprande med tillhörande muntorrhet, otroliga sömnbehov och ständiga seghetskänslan gör det inte bättre. Och då blir det som dålig kropp= dålig person. Och jag tänker inte såhär om andra. Ibland har jag tagit den korta vägen och gått runt och intalat mig själv att jag är snygg utan att vara det och det har funkat varje gång. Sen så kommer det till en punkt där jag tror att det skulle vara enklare att bli snygg för en gångs skull och sen vara det. Har inte kommit så långt än.

Idag har jag köpt sminkgrejer i mängd; cliniquegrejer: trestegssystemet. ytterligare dagkräm, ansiktstvättsfluff, bodybutter, ansiktsmask, rouge, mascara, ögonskugga, läppstift. De hade bonusgrej så jag köpte ju inte allt på riktigt (intalar jag mig själv) utan fick lite på köpet. På vissa av sakerna står det att det är bra mot rynkor och åldrande. Jag känner att jag inte är riktigt där än och undrar när det kommer. 40? Säkert 30. 5 år kvar då. Jag kan inte säga att jag längtar direkt.

Fortfarande ont, kroppen känns fel, sminket oanvänt i skåpet.

Jävla höst.