kroppen och sminket

Det är konstigt; hur mycket tid man än lägger på att inte se kroppen som en del av sig själv så blir det tvärtom hela tiden. När jag har varit bra och tränat i några veckor så brukar kroppen kännas bra och då köper jag grejer till den; typ kläder. Men om jag inte har tränat på några veckor (typ nu) så börjar kroppen kännas obra igen och allting dras ner med det. 5 dagars tablettknaprande med tillhörande muntorrhet, otroliga sömnbehov och ständiga seghetskänslan gör det inte bättre. Och då blir det som dålig kropp= dålig person. Och jag tänker inte såhär om andra. Ibland har jag tagit den korta vägen och gått runt och intalat mig själv att jag är snygg utan att vara det och det har funkat varje gång. Sen så kommer det till en punkt där jag tror att det skulle vara enklare att bli snygg för en gångs skull och sen vara det. Har inte kommit så långt än.

Idag har jag köpt sminkgrejer i mängd; cliniquegrejer: trestegssystemet. ytterligare dagkräm, ansiktstvättsfluff, bodybutter, ansiktsmask, rouge, mascara, ögonskugga, läppstift. De hade bonusgrej så jag köpte ju inte allt på riktigt (intalar jag mig själv) utan fick lite på köpet. På vissa av sakerna står det att det är bra mot rynkor och åldrande. Jag känner att jag inte är riktigt där än och undrar när det kommer. 40? Säkert 30. 5 år kvar då. Jag kan inte säga att jag längtar direkt.

Fortfarande ont, kroppen känns fel, sminket oanvänt i skåpet.

Jävla höst.

travis och paris

Är jag den enda som blev knäckt när jag såg hånglet med Travis och Paris? När alla andra mtvpar gjorde slut (nick&jessica, carmen&dave) så var det som att travis och shannah (eller vad de nu hette) var det enda genuina, det som skulle hålla. De verkade ha det så fint till skillnad från de andra paren där man inte kunde bestämma sig för vem det var mest synd om pga vidrig partner. Men nånstans skulle alltid bilden av fina Barker-familjen finnas. Trodde jag. Så; nu hånglar han med Paris och har lämnat in skilsmässoansökan. Och jag tror att jag läste nånstans att hon var ledsen och att hon inte ville kommentera för barnens skull.


Annars så gillar jag Laguna Beach trots att det är gamla avsnitt. Men jag blandar alltid ihop tjejerna.

Annat som hänt: gått i skolan med entusiasm, shoppat (världens finaste skor någonsin, en halsduk, ett par byxor(!), en kjol, en skjorta).

Var på 50-årsfest i helgen och det var bättre än väntat. Att få bo på hotell precis vid havet var också bra. Jag gillar hotellfrukostar.

Så vuxet, och det mesta känns bra men jag saknar dig J och jag saknar dig E och jag saknar andra också.

NO TIME FOR US.

Känns som att jag har nån sorts sorg i kroppen och jag vet inte varför. Alla förslag på saker att göra känns menlösa och det jag kan tänka mig att göra är att ligga i sängen med hörlurar och lyssna på musik som kanske gör att jag känner något annat.

Har bokat tågbiljett och hotell för nästa helg, ska bli skönt att vara någon annanstans ett tag. H är inte hemma, vet inte om det är bra eller dåligt, såna här grejer kanske man måste stå ut med själv. Kan inte bestämma om jag ska trycka bort eller gå in i bara. Svårt eftersom jag inte vet vad det är.

Det är som ett 10 år gammalt minne och det enda jag kan jämföra det med är holes doll parts.

Patetiskt- jag vet.

fredag!

Gick tidigare från skolan då det kändes som att febern var på gång igen, höll på att frysa ihjäl, det är istiden nu. Köpte propplösare&duschkräm&tonic&citron, hann kramas med H innan han skulle iväg. Sen har jag slötittat på tv, lyssnat på dubstar och hällt propplösare i badkaret. När det är klart ska jag eventuellt bada badkar. Känns som en sån dag idag. Med badskum med persikolukt, tänkt för barn. Och citronen och tonicen? Blanda med gin tror jag. 1/3 eller 2/3.

Eftersom jag har avsagt mig att jobba på fredagarna så kommer jag att ha bra fredagar varje fredag i höst tror jag.

Det här blir en konstig text för jag känner mig mkt käck och hög på livet. Kan bero på att snoret har skärpt sig och att huvudet funkar någotsånär.

Nu: drink, maxiyatzy, pop!

så jävla menlöst

Istället för att vara i skolan och lära mig nya och bra saker så är jag hemma och tycker synd om mig själv. Att vara förkyld är så jävla menlöst, man kan inte göra något vettigt och jag kan inte tänka. Annars skulle det ju vara ett bra tillfälle att läsa kurslitteratur men mitt huvud är helt urblåst, finns inget innehåll (förutom snor) och inget fastnar.

Så förra veckans och helgens mensvärk känns som inget problem alls, jag kunde ju vara i skolan trots svimningsattacker och hade sköna tabletter som nästan tog bort smärtan. Nu så är det apelsinjuice, alvedon, c-vitaminbrus, te, nässpray, tusen näsdukar, sova feberdrömmar och vända mig i sängen hundra gånger så att H inte kan sova och tvingas ner i gästrummet.

Och imorgon MÅSTE jag vara frisk, iallafall såpass att jag kan ta mig till skolan för annars går det inte. Missa två dagar känns som missa 2 år. Jag vet att den här paniken inte kommer att påskynda tillfrisknandet. Gör mig snarare mer kallsvettig.

Det finns bra saker trots allt, även om det inte känns så just nu: Skolan känns som det bästa någonsin, med smarta och bra lärare och vettigt innehåll. Har köpt nya saker: böcker, en kjol, väska, tröja, skor. Har klippt mig och känner mig lite mer vuxen än förut.

Men snälla låt mig bli frisk nu.