oh oh I´m with stupid

När jag spelar upp den där låten i huvudet så tänker jag att den går " I am stupid" istället. Känns bättre. Är inne på andra dagen av semisjuk hemmatillvaro. Igår rensade jag ut min andra klädkammare ( blev 2 sopsäckar slängas, 1 soppåse ge bort och en påse behålla). Alla dessa små tröjor. Alla klänningar som knappt täcker trosorna i nuläget. Det roliga med det hela är att jag faktiskt tyckte att jag var tjock på den här tiden (ca 8-10 år sedan). Hallå, jag köpte underkläder på barnavdelningen och hade små små tröjor som satt ok. Märkligt. Idag kanske jag ska rensa sminkhyllan. Jag har ett ständigt sug efter nytt smink men 180 kr för ett läppglans? I vissa kretsar anses det säkert som billigt. Jag är så trött på hela utseendegrejen. Det är så meningslöst. Det finns en metod i kbt som går ut på att man ger det dåliga en viss tid på dagen. Typ om man har tvång eller ångest så bokar man in det 13.30-14.30. Och så har man tvånget och ångesten då och om det kommer andra tider så går man inte med på det. Om man kunde göra så med hela utseendegrejen? 15 min per dag på att oroa sig för att man är tjock, ful, ser för gammal/för ung ut. 15 min per dag för att planera inköp och saker som kommer att göra att man blir snyggare. Det skulle liksom räcka. Men nu är det hela tiden. Och visst, det skulle kanske kunna gå att inte titta på tv, läsa modetidningar osv osv men det skulle bli svårt i längden.

Och jag tänker på alla tjejer som är fixerade vid sina garderober och sminkväskor och all TID som läggs ner av smarta människor på att oroa sig för om den nyköpta mascaran för 220 kronor verkligen gör ögonfransarna längre och tjockare. Och det är ju så himla enkelt att förstora upp helt oväsentliga grejer så att man slipper tänka på viktiga saker istället. Om jag har köpt ett nytt nagellack kan jag vara glad i en vecka.

Och det kan vara roligt att vara snygg. Men när varje morgonresa med t-banan blir en tävling om vem som har snyggast hår, smink, skor whatever. Och jag ska inte ens ta upp det där med att gå ut. Eller träffa vänner på fest.

Och så kommer det världens fulaste killar och gör grejer och alla blir helt till sig och struntar i att de är fula som stryk. Alltså musiker, politiker osv osv. Fast om en tjej blir ihop med någon så är det viktigt att han är snygg eller åtminstone att han inte har fula skor. För herregud, tänk att vara ihop med någon som har fula skor. Det finns ju en rättvisa i det hela, att man kräver snygga skor iallafall eftersom man själv lägger ner tusentals kronor och timmar på att se ut på något sätt.

Jag kommer ingenstans med det här resonemanget, det märks, men jag skulle kunna hålla på i timmar. För att sen tröttna, gå in i badrummet och sortera smink och kanske gå ner och köpa läppglanset för 180 kr ändå.