hejdå motivation

Igår kom den över mig, motivationsdöden. Ambitionsdöden och träningsdöden är följdsjukdomar, vet inte om jag kan bli botad den här veckan iallafall. Borde ha anat att det var på g i onsdags när jag istället för att åka hem och sova efter hejdåmiddag hos E tyckte att det var en utmärkt idé att dricka vin på underbara bar och sen gå till debaser och dricka öl. Taxi hem och inte ens ett försök att gå till skolan nästa dag. Och inte idag heller. Motivationsdöden ser ut ungefär så här "Jag vet att jag borde göra det där och det där men jag vill inte. Så jag bara struntar i det och försöker inte ens. " Att följden blir ytterligare kompletteringsuppgifter rör en inte i ryggen. Det är saker som kommer sen, och sånt behöver man inte tänka på. Man slipper ju göra något nu.

Men sen när jag inte gått till föreläsningen så läste jag i tre böcker om demensutredningar och kollade på olika demenssidor. Skrev nästan en A4 om ämnet också. Så kanske är jag inte helt ute och cyklar? Men visst, etta på prioriteringslistan blir ändå saker jag måste kunna nu, inte att ta sig någonstans för att lyssna på tråkiga grejer.

Nu har jag varit hungrig i tre timmar och inte orkat laga mat. Det som är skönt med att vara hemma är att det är ok att skjuta på sånt. Jag struntar i att min mage kurrar om ingen hör. På föreläsningar däremot så måste man alltid ha med sig en banan typ om hungern skulle komma. Önskar att någon uppfann en tablett som tog bort magkurr så att man kunde äta när man själv hade lust istället för när man blev hungrig.

I helgen ska jag jobba. Jag behöver pengar. Jag vill åka till solen och hälsa på folk som är smarta nog att lägga februarimars någon annanstans.

Dessutom vill jag gärna bli 27 eller 28 snart. Inte om två-tre år.