feel like a fading light

När jag var yngre och labil så kunde jag gråta i princip hur mycket som helst. Varje dag i veckor. Nu gråter jag så sällan att jag nästan glömt bort hur man gör. Men idag, efter krävande skoldag, snöslask i motvind, handla mat med köer på vägen hem, en tunnelbana som hotade med att haverera , så var det liksom det enda jag kunde göra. Och det var så bra. Jag borde vara bättre på att benämna vad det är för hormoner som frigörs när man gråter och yadayada men det är som knark. När jag hade gråtit lite och blivit tröstad så åt jag middag. Sen gick jag och la mig i sängen för att "blunda i tre minuter" och sov i tre timmar.

Nu börjar jag bli lite piggare. Har tittat på topmodelfinalen och det var fint att snyggNicole vann. Sen skulle jag sätta mig och fundera lite på en intervjuanalys som ska vara klar imorgon. Och så skrev jag två sidor bara sådär och är nästan klar. Kändes förvånande men väldigt bra.

Nu vill jag duscha och tvätta håret och läsa något som inte är skolrelaterat, typ nån gammal brittisk Marie Claire från 2002.