Jag mår liksom illa men ändå inte. Känns som att inceststhlm är tillbaks, jag hatar att kolla folks bloggar och se att bra människor känner jobbiga människor som känner bra osv osv. Jag hatar att veta vem som ligger med vem och vem som bor mest centralt, går på tuffast klubbar, är smalast, fullast, högast. Hur de orkar göra bilder av sig själva med så få nyanser, och alla foton som känns photoshopade. Jag vill veta om det finns fula, tråkiga, ohäftiga människor som inte är dumma i huvudet. För jag orkar inte med nya saker varje dag och att alla samtal sker på en så ytlig nivå att man aldrig vet hur någon mår egentligen. För det är svårt att välja bort allt det här. Visst, man kan stanna hemma, bara gå på hemmafester, reclaima mjukisbyxorna. Men varje gång man åker tunnelbana/vill ta en öl ute/går och shoppar/öppnar sin dator så finns de där. De som är lite snyggare, lite bättre, lite rikare, lite mer mongo och anala.

Jag får acceptera klubbdöden 2005, jag kan försöka undvika helger inne i stan. Den dag ni ser mig på riche, berns eller liknande ställen som jag inte ens kan namnet på för att de är så nya är det dags att räkna bort mig.

Handlar det om att hålla fast, eller försöka hålla fast, något i sig själv som är riktigt, varmt, ärligt även om det är att aldrig vara först eller en närmast självdestruktiv egoism ibland? Som att man skulle flyta bort iväg om man bara försökte vara som de här människorna, med dem. Och nu pratar jag inte om mina vänner utan de som finns i periferin men ändå precis mitt i överallt, de som äger alla stadsdelar och skrattar hela vägen fram till banken, vågen, spegeln.

Skulle jag kunna leka som er, skulle jag vilja det? Skulle det vara skönt eller som att svälja rakblad varje dag?

Känns som att jag måste skydda det jag har beväpnad upp till tänderna; mitt förhållande, mina vänner, mitt hem, mitt utbildningsval. För om de skulle få tag på en liten droppe så skulle de skratta sönder det i en rökpaus på östermalm.

Det finns en värld där tjockleken på ögonfransarna och nyansen av brunt på skorna är livsavgörande. Låt mig hellre dö än att jag hamnar där.

löpband?

Fin jul och många fina julklappar. Från jobbet fick jag en säck full med choklad. Jag kräks på choklad nu. Man äter och äter och det tar aldrig slut. Känner mig så duktig när jag har tryckt i mig ytterligare lite marsipan med choklad utan att få alltför mycket uppstötningar.

Jobbade inatt, ska jobba inatt. $$$$$. Det finns dollartecken på tangentbordet men inga hjärtan.

Har blivit fixerad vid tanken på ett eget löpband. Alla rörelseförsök hittills har gått dåligt; årskort på sats (fem besök typ), simhallen jag bor granne med (det är aldrig folktomt) osv osv. Jag kan inte promenera utan cigg och då känns det inte nyttigt.

Om jag köper/får ett löpband så kan jag göra ett löpbandsrum med tv och högtalare. Sen kan jag göra playlists med bra musik att powerwalka till och träna minst en gång om dagen. Det sista som lämnar människan är hoppet.

Imorgon ska jag ta med m&p för att kolla på löpbandet och kanske köpa det om det verkar ok. Lite skeptisk eftersom det kostar 3000 kr och alla andra löpband verkar kosta 10000kr.

Nu ska jag åka till jobbet och prata med fulla stureplanssvin som inte kan åka t-bana.

kroppen jävlas. Inte för att den gör ont, tvärtom. Ge mig ont nu. Nu. Orkar inte med att vara drogad på julafton och även om jag verkar kunna styra det lite så går det inte i så många dagar.

Hann/orkade inte köpa julmat idag. Köpte 500 g gravad lax iallafall. Var rädd att den skulle försvinna. I jul vill jag enbart äta rågbröd med gravad lax eller inlagd vitlöksströmming. Kanske några karelska piroger. Dricka vitt vin. Det är julafton på lördag. Konstigt.

Börjar ny kurs imorgon, kbt. Från och med nu så kommer jag mest att plugga sånt som jag vill göra på riktigt. 2.5 år av psykodynamik, hejdå. Jag kommer inte att sakna det.

slumberparty

Igår var det julhäng. Sen gick alla och sov. Alltid när folk sover över här så brukar jag sova till halv två eller nåt sånt och då har alla vaknat och gått hem. Någon gång ska jag vakna tidigt och göra frukost och leka mamma. Sen jag gick upp har jag ätit pizza, gjort klart hemtentan, städat lite, mailat en kompletteringsuppgift.

Såhär ser min vecka ut:
måndag: skola, handla julmat, terapi
tisdag: skola och försöka köpa julklappar
onsdag: skola och tvätta ?
torsdag:skola, städa lgh
fredag: familjen kommer hit. Jobba kväll/natt.
lördag: julafton. Äta gravad lax och ge bort saker.
söndag: äta lite mer, sova, jobba natt
måndag: sova, jobba natt

globetrotters

Alltså, jag har letat efter det jävla spelet i flera år nu. Börjar ledsna. Kunde ha beställt det på finska förut men det skulle vara jobbigt att behöva översätta alla grejer åt folk när man spelar. Nu var det slut på finska också. Jag hittade en version på tyska nu men det är ju ännu sämre. Det kom ut typ 1984 och har kommit flera gånger i vissa länder. I Sverige på åttiotalet tror jag. Är så bitter att jag missade traderaauktionen med svenska versionen. Och ibland tror jag att jag har växt ifrån det, att jag minns det som roligare än vad det är men sen så spelar jag det kanske varannat år hos min finska moster och det är fortfarande bästa spelet.

Och när man googlar det så hittar man alltid svenska, finska, amerikanska och tyska sidor där spelnördar säger att det är det bästa spelet. De gör typ 50 versioner av risk och monopol men inte ett enda av det? Jag är upprörd.

Pommery

Har nu kollat på systemets hemsida. Oroande. Det finns bara fem flaskor på mitt systembolag. På Lidingö däremot har de 43 st. Jag har dessutom inte råd att köpa innan jag får lön 23:e. De kommer vara slut då. Jag hatar när man måste vara realistisk. Det kommer inte att funka att ha Pommery som genomgående dryck hela nyår. Det blir säkert billigt bubbel istället.

fredag

Förra helgen så drack jag för mycket vin hos K&D och glömde min mp3spelare. Det är jobbigt utan den, speciellt om man har pms. Jag försöker att läsa böcker på tunnelbanan istället men det hjälper inte mot jobbiga ringsignaler, jobbiga skolbarn i grupp och jobbiga människor i allmänhet. Det finns så mycket information som jag inte vill ha men får ändå. Har börjat läsa en bok om långtråkighetens filosofi och gillar den även om den har kommit en bit från ämnet.

Igår satte vi upp julgranen som H fick av sin mäklare. Jag har alltid haft plastgran och var lite rädd för riktiga granen. Men den ser ut som en plastgran. Den luktar lite gran men inte för mycket. Det finns inga djur i den (inte som jag sett iallafall och om det är mikroskopiska djur så bryr jag mig inte). Jag är mycket stolt iallafall, den ser ut som idealgranen. Jag har alltid tänkt mig att riktiga granar ska vara glesa och fula och tunna men den här granen är mer kompakt än alla plastgranar. Eftersom jag inte vet hur man lägger in bilder så att ni kan se och förstå själva så föreslår jag att ni kommer hit och tittar.

I helgen ska jag ha middag med A&M, städa, ha julhäng, skriva hemtenta (som går ut på att hitta på ett problem och lösa det) och handla julmat. Nästa vecka börjar en ny kurs, har skola 9-16 alla dagar utom på fredag, då jobbar jag 17-03. Sen är det julafton (min enda lediga dag på hela veckan) och nattjobb på juldagen och annandagen. Och snart är det nyår och jag måste gå till systemet och köpa alla Pommery de har. Det dricks alldeles för lite champagne i mitt liv.

fuck it

Alltså, den här dagen, jag orkar inte. Cphormoner som fuckar med mig och begynnande värk i magen. Bra föreläsning i skolan men värktablett och sen en i klassen som alltid frågar mig "hur mår du" som att jag inte skulle må bra och det gör jag för det mesta men inte idag. Och därefter terapi och av någon anledning sitta och prata om de som mobbade mig för 10 år sen. Och det var inte riktigt läge idag men jag orkade inte ens säga "vi tar det här nästa gång" utan bara gick igenom allting; vad var det de skrev på klotterplanken exakt? Var det Helena är en fitta och en hora eller var det bara att jag var en gris? När de ringde hem till mig, pratade de in på telefonsvararen eller pratade de direkt med mina föräldrar när jag inte var hemma? Vad sa de då? Och det här med gänget från den andra skolan som jag var tvungen att åka lidingöbanan med ibland. Att det värsta inte var att sitta ensam med sju främmande killar som trakasserade mig i 20 minuter utan de tysta vuxna människorna som satt i samma vagn. Och just det, lärarna, vad gjorde de? Sa de till att det inte var okej att säga såna saker på lektionerna till klasskamraterna? Eller kalla någon för fitta, hora, mongo, gris, cp på klotterplanken (det var ju en så briljant idé, att få bort klottret från skåpen och väggarna, vi sätter upp tavlor i alla korridorer där de får uttrycka sin kreativitet, de rara ungdomarna). Såna härliga saker att prata om en dag där jag redan är trött och svag fysiskt och psykiskt. Inte så terapilyx.

Och komma hem och försöka ta det lugnt och må bra. Planera jul med mamma som efter 10 minuters prat om julmat i förbifarten säger "jag hoppas att du dammsuger innan vi kommer".

Försöka ta det lugnt. Försöka inte vara arg, sur, trött, överkänslig. Och H fixar det. Jag säger "jag orkar inte idag, jag mår cp, är cp, orkar inte". Och han förstår och är med mig och drar sig undan när det är läge. Men jag vill bara slå sönder någonting. Hårt.

terapilyx

De senaste gångerna på terapin så har jag varit trött och ofokuserad och mest pratat om andra och yta. Igår så tänkte jag göra det bättre. Pratade om viktiga saker och psykologen drog över tiden så jag fick en kvart extra och efteråt tog jag pendeln till farsta och träffade H och jag köpte fjortisskor med päls och födelsedagspresent till A. Och hela kvällen var bra och även om jag försov mig imorse och missade ett studiebesök så känns allt lugnt och bra. Om jag hade pengar så skulle jag ge ett år i terapi till alla mina vänner, inte för att de(ni) är störda utan för att det är så bra och lyxigt och skönt. Som spa för huvudet.

Betar av extrauppgifterna, har köpt det mesta av julklapparna, går runt i lägenheten och tittar på Henriks fina målningar, softar. Ikväll ska vi på middag hos Anna & Mats i deras fina lägenhet.

Resten av veckan är sjukt mycket skola men det verkar vara en bra och rolig kurs. I helgen är jag ledig och vill dricka vin.

Undrar om man orkar köa på torsdag för strokes. Skulle vilja se dem men tror inte att jag vill ge mer än en timme av mitt liv för att köa med jobbiga människor. Någon som vill köa med mig?

referenssystem?

Har äntligen blivit klar med den svåra CVI-uppgiften. Dessutom är det inte ens i sista sekunden! Jag är nästan klar med etikuppgiften också. Problemet nu är att jag är så dålig på att skriva litteraturlista. Jag har en text som är utgiven av något som heter Scottish Sensory System. Den är skriven av en arbetsgrupp som heter någonting. Den är sammanställd (?edited) av två personer. Sen så är det olika författare i varje kapitel. Jag fattar inte vem jag ska skriva som författare. Alla olika? Arbetsgruppen? De som har sammanställt? Snälla Bullen, jag behöver verkligen hjälp. Jag orkar inte spela in en brevfilm eftersom jag skulle vara tvungen att skaffa oberoende skådisar så att ingen fattar att det är jag som har problemet. Men jag behöver hjälp ändå. Och innan ni säger "det är väl bara att kolla i deras litteraturlista och kopiera" så kan jag säga att det inte hjälper.

Nu väntar jag med spänning på alla svar som säkert kommer inom 3-5 minuter. Har ni märkt att jag alltid har mellan 5-27 kommentarer på det jag skriver här? Jag är så populär.

Alltid när jag skriver skoluppgifter så är jag sunkig och oduschad. Jag tänker att det inte är värt att duscha när jag ska göra skoluppgifter hemma (ungefär som att det är dumt att duscha innan man tränar för man måste ändå göra det igen sen). Det är inte alls logiskt. Man blir inte så svettig av att skriva kompletteringsuppgifter. Men nu är jag ju nästan klar och då får jag duscha (eller bada kanske?).

Igår kväll/inatt så skulle jag sova tidigt. Henrik var på jobbet. Jag tog med min mp3spelare till sängen och lyssnade igenom ett par hundra låtar som jag knappt hört förut. Det var helt fantastiskt, jag gjorde långa låtlistor i huvudet till tänkta julskivor. Kom på att jag måste sätta varningslappar av sorten "Varning! Kan innehålla spår av twee!!". Fast då kanske ingen lyssnar på dem. Jon mobbade mig förut för att jag var emo men jag vet fortfarande inte vad det betyder. Iallafall, jag gillar twee när den blir mörk och svår. Det kanske låter som en paradox men ni kommer att förstå när ni får skivorna. Funderar på My Favourite, Even as we speak, the morning paper, big star, blondie, the brunettes.

Jag måste säga något om Håkan Hellströms cover på thirteen också. Det känns som att han förstör låten men det är fint ändå, jag gillar när han liksom stönar lite. Men svårt att slå den riktiga.