efterfest! tequila!

Igår när vi stod i kön till kvarnen (kö! en tisdag! jag tror att det är Persbrandt-effekten) så stod det en kille/gubbe framför oss. Han var väl 35 och ville väldigt gärna vara 25. Han raggade hårt på en sjuttonårig i kön. "Efterfest!, sen blir det efterfest hos mig!"(repetera 10 ggr) "Tequila! Jag ska bjuda dig på tequila!!"(till sjuttonåringen) och när vi är nästan framme i kön "Men du ser ju vuxen ut" till sjuttonåringen som är orolig för att komma in. Senare raggade han på andra tjejer som vände ryggen mot honom och han gav sig aldrig. Det är så sorgligt men underhållande att se mänsklig desperation på så nära håll.

Själv körde jag kombinationen en öl här, ett glas vitt där, en fruktig drink, en xider. Resultat: missar veckans enda föreläsning idag. Inte för att jag inte orkar utan för att jag skulle dö om jag luktade gammal sprit i skolan. Funderar på hur jag ska straffa mig själv, städning ligger närmast till hands. Om jag är duktig kan jag få lyssna på Arcade Fire under tiden.

fan, nu ger jag mig

Det blev precis så tråkigt och jobbigt som jag trodde, om inte värre. Och min frustration och saker jag gör passar inte i paketet. Just nu är jag arg eftersom jag inte är ute på stan och dricker öl med Jon, Elli och Fredrik. Skulle vara sjukt trevligt men nu är det för sent och jag får skylla mig själv. Min gratispokerturnering gick bra tills att datorn blev mongo och började trycka fram hundra felmeddelanden på blandad tyska/engelska och vägra att visa spelet. Trots omstart av programmet. Trots omstart av datorn.

Dagens bästa var att högdalenalkisarna hade genuint snöbollskrig i tunneln. De var glada och hotade att mula varandra. Om det hade varit ett gäng högstadiekids så hade de ju kastat på mig också men alkisarna skulle inte ens komma på idéen. Ibland blir jag upprörd på dem, typ när t-banan inte funkar och jag är trött och de får softa och dricka öl hela dagarna men så får man ju inte tänka. Idag var jag på deras sida.

7

det finns inga ringar i lägenheten vi hänger upp stjärnor i slinga och jag ramlar när jag ska ner från stolen och du håller i mig

varje morgon
fem lager kläder, tyg för att inte dö, jag lovar att jag inte ska dö du lovar att du inte ska dö resten kan vi inte stå för

en halvtimme under dubbla täcken, båda vakna

jag har världens kallaste fingrar, jag ska ansöka om rekordet sätta det högst upp på listan över bravader och under dubbla medborgarskap höga poäng

jag har dödat min enda uttrycksform, gjort ett så litet hål att inget kommer igenom det här är bara sand

det är gruset som är på riktigt

6

systemar mjukt rött som passar till lax

vuxnar bort det andra

5

kan ju försöka känna sig snygg med hjälp av ny tröja, behöver kofta för att dölja nya tröjan, det är för mycket kropp inuti

kan ju försöka känna sig välkommen när förfest blir bestämd tid på stan blir annat blir ensam med gin& svartvinbärssaft, trappa upp trappa ner

men ljusslinga iallafall

24 år gammal med verkligen betoning på gammal och jämfört med fräscha spontana 22åringar

jag har funderat på att gå på klubb

jag har funderat på att bli snygg

jag har funderat

4

hatar lyssna efter en extra skruv i tonen skrattet

vem är du hos

och hur länge har du känt honom

3

så börjar tröttna

72 julkulor

inte inuti mig inte inuti

som språket

jag köper traditioner på ikea för att det är tomt

drar och knappar in andras kort

inte mig

ingenting inuti mig

2

som om vinter

1

du sa naglar? du sa att rektorn knullade med min favoritlärare? Röda håret är fortfarande arg och du tar min kaffe, frågar om du får smaka, du får den

åker hem med sand på händerna (i håret?)
och blöta sanden känns som ren smuts jag sitter mittemot grundaren till någon stiftelse

okej att välja fel ibland

och sanden mer som lera
skulle du bygga ens något som liknade din värld
jag menar med älgar och för stora träspisar tågrälsar lejon utan svans

du skulle skava kroppen mot kanterna och göra gråa annat

och låsa in dem bakom vittnesglaset

går inte att vinna

mot smarta och snälla människor som skriver fint om sina liv, håller med Klara om att skunk är tusen ggr bättre än att blogga. Jag har aldrig lust att skriva här. Därför måste jag döda det här på det mest hemska sättet.

Från och med nu ska jag bli prettodrottningen. Varje dag kommer jag att skriva i min blogg i diktform och jag tänker inte vara ironisk.

Finns ju sämre sätt att självdöda något på.

?

saker att göra och saker att inte göra

Idag när jag kom hem från skolan så skrev jag en "attgöralista" och en "attintegöralista". Den första blev så lång att jag inte visste vad jag skulle göra. Sen började jag beta av den och nu har jag gjort tre viktiga skolsaker på några timmar (skickat två viktiga mail, ringt viktiga samtal, rättat en testning). Snart kommer jag att få tusen kompletteringsuppgifter så jag tänkte att jag skulle klara av lite saker innan dess också.

Jag undrar hur många kompisar jag har kvar när min utbildning är slut, det finns ingen tid att hänga, ingen tid att spontanfika. Ikväll ska jag iallafall hänga med J och F, ser fram emot det.

Har gått en femtedel av terapin nu.

Är så sjukt peppad på att göra praktik, hoppas jag får den som jag vill eller någon annan bra och hoppas att jag får veta innan jul eller nåt så att jag kan läsa in mig ordentligt på specialområden.

Det här måste funka nu.

jävla

Åh. Nu blir jag sådär trött igen. Minnesanteckning: gå aldrig någonsin mer in på aftonbladets eller expressens sidor. Aldrig. Och läs aldrig deras krönikörer. Läs aldrig de kvinnor som påstod sig vara feminister i mitten av nittiotalet. "Oj oj, jag är så rädd, jag kan inte gå ut på promenad mer". Alltså, visst, jag kan förstå de som är rädda för att bli våldtagna. Men vuxna kvinnor med (?) hyfsad teoribakgrund och framgångsrika karriärer. En uppmanar oss att gå klädda i rosa för att stödja offren och för att man då kan se att om en kille har rosa på sig så är han snäll. En annan har en idé om att alla tjejer ska stanna inne i flera dagar för då ska våldtäktsmännen förstå att det är tråkigt utan tjejer. Och de "vanliga" killarna ska slå ner de dumma. Hej, jag är tjej och mina knän är jävligt hårda. Säg vem jag ska knäa eller sticka nycklar i skrevet på så visst, ok.

Hur kan de här kvinnorna sänka sig så jävla lågt, göra sig till patetiska offer och dessutom gå ut med dessa absurda åsikter så att andra kvinnor också blir rädda?

För LS, du har aldrig blivit våldtagen såvitt jag vet. Du har däremot vägrat att tro på en femtonårig tjej som anförtrodde för dig att hon hade blivit utnyttjad av en av dina vänner.

Ja, allt det här är hemskt men var är nyanseringen? Sluta säga till folk att vara rädda om de inte är det. Sluta begränsa andra kvinnors livsutrymmen genom att pracka på oss era fobier och nojjor.

Karl Martindahl, Paolo Roberto och kräks

Min syster har kräkts idag. Fick veta det på sundsvalls flygplats och funderade nästan på att stanna där. Sen pratade jag med Ellinor och vi kom överens om att det nog var bäst att sätta min syster i karantän. Typ tejpa för hennes rum eller bygga en liten tunnel från hennes rum till gästtoaletten.

På flyget satt jag vid en nödutgång. Kommer inte ihåg om jag har gjort det förut men det kändes väldigt ansvarsfullt. Läste noga på instruktionerna hur man skulle öppna luckan om vi störtade och inspekterade vingen noga (den var hel). Sen kom jag på att mitt planerade vindrickande fick ställas in. Jag kunde ju inte vara salongsberusad om jag ansvarade för mina medpassagerares liv. Det fick bli citronmuffins och cola som jag hann äta upp hälften av för att flygningen var så extremt kort. Fick vänta i 12 minuter på arlanda express. Då kom Karl Martindahl iklädd svart skinnjacka, svarta solglasögon och gitarrfodral. Åh, det var roligt. Han måste ju fortfarande tro att han är rockstjärna och kändis och jag är nästan övertygad om att jag var den enda som visste vem han var och dessutom kom ihåg hans namn. När vi nästan var framme vid centralen så kom det en mansröst ur högtalarna som tackade för att vi åkte med arlanda express och välkomnade turister och stockholmare. Sen sa han att han hette Paolo Roberto. Jag började fnissa. Sen drog han grejen på engelska också och det lät så illa. Vem är han att välkomna mig hem? Vad har han gjort för sthlm? Undrar om det har varit så på ae länge. Pinsamt.

Sen kom jag hem, köpte cola och pommes frites till systern och tyckte synd om henne. Så nu återstår bara att se om jag också börjar kräkas snart eller inte. Kräkas är jag inte så rädd för egentligen, det är bara så jävla dålig timing. Har skola varje dag i veckan och om jag inte går på terapin så blir det 600 kr för ingenting.

Imorgon kommer Henrik hem.

men herregud

Vad ska man säga om aftonbladets kampanj mot överfallsvåldtäkter? Javisst, bra grej? "Ingen går säker på stan" skriver de idag. Men vad står det egentligen? Typ att alla tjejer måste passa sig. Jag skulle vilja säga såhär: alla killar passa er. Drick inte alkohol och gå inte utomhus om ni får stånd och måste ligga med folk som inte vill. Jag blir så trött. Alla tjejer kan inte gå runt och vara rädda hela tiden. På aftonbladet kan man även klicka på en grej om man inte gillar att tjejer blir våldtagna. Det känns ungefär som demonstrationståg där man måste hoppa om man inte är rasist.

Varför kan de inte istället skriva "tryck här om du vägrar gå med på att vi lever i ett sexistiskt skitsamhälle där kvinnor dagligen utsätts för övergrepp pga sitt kön, gör allt jävla arbete och tjänar typ 0 kronor". Eller "tryck här om du tycker att medierapporteringen av fi var ungefär likadan som den om junilistan som ogillar aborter och är cpgubbar allihopa".

Och debatten om föräldraledigheten. Nej, det är klart att samhället inte har råd att dela på den. Surprise liksom. Det är lite billigare om kvinnorna tar hand om barn, män, hem och allt annat utan att få betalt och får sämre pensioner och att mamma är hemma och pappa jobbar för så har det alltid varit. Jag blir så TRÖTT.

Är fortfarande arg men ska försöka släppa på ilskan lite och berätta om Sollefteå. Igår åt vi lyxmiddag, sen lärde jag mina föräldrar att spela texas holdem. Sen gick vi på discobowling och jag gjorde två strikar. Mycket imponerad över mig själv.

Idag gick vi på promenad till kyrkogården (jag gillar verkligen kyrkogårdar). De bjöd på glögg där. Snart ska vi äta middag igen, titta på robinson och kanske spela värsta språket som jag köpte igår.

Saknar Henrik sjukt mycket, det är nästan löjligt.