ensam hemma och inte ork att gå ut, åka till någon annan. Spelar gratisturneringar i poker, förlorar men förlorar inga pengar. Går runt i rummen, bäddar nya lakan, kör en diskmaskin. Röker. Läser klart Plattform av Michel Houllebecq, blir störd av mina reaktioner. Men tänker mest att det är roligt att det var Fredrik som rekommenderade den för hundra år sen, jag förstår hans tanke, det är en smart bok. Men så mycket sex, kuk, sperma. Och jag undrar om han själv blir generad. Undrar vad jag ska göra med den där timmen som man har inatt. Sova känns inte så viktigt nu när det är långhelg. Bleka håret? Går runt vid bokhyllorna och letar efter något att läsa, läsa om eller läsa nytt. Läsa bra eller dåligt. Tittar på dedikationerna och tänker att snart är det 2007 och då är det 10 år sen 1997. Och jag undrar om dedikationerna är värda något, om jag ska sälja dem. Om det finns något värde. Och en självklar parallell, att jag inte heller hade något värde, kanske motsvarande tre rader i en bok. Och att det är så mycket som koncentreras till den perioden, så mycket återkommande. Men ändå inte för nu fattar jag ju. Att det är viktigt att ta hand om sig, inte ge sig till vem som helst, inte våldta sig själv, tanke, kropp. Och var är skillnaden? Men att jag överlevde svarttaxiresor ensam med kort kjol, kändiskukar tryckta hårt mot ansiktet, hundra tryckkartor, miljoner helrör.

Och att i relation så är den här meningslösa väntan på magsmärtor ok, tolerabel. Och att timmen kan användas till Paul Auster, cigg och juicedrink eller blondering. Att det inte spelar så stor roll, allt är ok, jag är ok.