böckerna och moralen

Igår så såg jag en så fin Plath-diktsamling, Winter trees. Köpte den tyvärr inte men jag vet var den bor. Läste Fans i helgen och tyckte mycket om den. Henrik håller på med Brooklyn Follies och när han är klar vill jag läsa den. Om någon har Gentlemen av Östergren så vill jag låna den. Började läsa Virtual Light av William Gibson igår, trodde att den skulle vara som fantastiska Pattern Recognition men hittills är den inte så bra.

Ägnade hela terapitimmen igår åt att prata om litteratur och böcker. Jag betalar, jag väljer ämne. Mycket praktiskt.

Om jag skulle vara kille så skulle jag skriva andra saker här och jag skulle verka som en inte så trevlig kille. Eller jag vet inte, kan läsa killars texter om sånt jag också vill skriva om och inte provoceras utan tycka om det. Skunkdagboken var ibland så ärlig att den knappt borde ha funnits men kanske inte på det sättet som jag tänker. Smärta är liksom okej att visa upp (för mig). Lycka och andra grejer inte så okej. Man vill aldrig skryta, aldrig vara på gränsen för vad god smak är.

Låt oss t.ex. säga att jag skriver att jag gillar att sminka mig i flera timmar och att suga kuk.

Det går ju inte. Man måste alltid visa respekt för sina vänner, aldrig tvinga på dem någonting. Det tråkiga är att gränserna på det sättet hålls konstanta. Det kommer alltid att finnas saker som är okej att säga och saker som inte är okej. Vissa av sakerna som inte är okej att prata om (typ mens) kan jag aktivt försöka bryta det med. Men andra saker som t.ex. sexuella grejer eller bara dåliga saker man tänker kan man inte outa. Man vill inte vara äcklig. Och kanske handlar det någonstans om frizoner? Kompisar som man kan prata om allt med, ligga på samma nivå? Har varit i såna kretsar ibland, det kan vara både kul och jobbigt. Sällan består de av både tjejer och killar. Ofta innehåller samtalen mycket generaliseringar och sexism.

Vet inte om jag försöker komma fram till något. Bara svårt att bryta mönster som med allt antar jag.

Social konformitet, låga poäng. Så klyschigt. Men något att hålla fast vid. Hoppas att det lönar sig någon gång.