Carl Barks samlade

Har vetat att det var på gång länge men först idag när det stod i dn om det så fattade jag att det var dags. Hittade hemsidan och la in en beställning. Blev nervös när jag googlade och fick upp massor av serienördsidor där de sa att de hade ställt sig i kö för länge sen. Sen ringde jag förlaget och de sa att det fanns kvar. Kanske helt sjukt att betala sammanlagt 16000 för serier men jag är så peppad och glad och vet att jag kommer att få paket flera gånger om året fram tills 2008.

Hela morgonens jobbiga föreläsning är glömd, nu ska jag sova en halvtimme och sen åka till psykologen.

fredag

sitter i arbetsrummet med utsikt över husen och lyssnar på karaokeversionen av en midsommarnattsdröm. Den låter ganska löjligt. Om jag hade en kamera och visste hur man la in bilder här så skulle jag ta en bild på min utsikt. Det ser väldigt varmt ut också och ett av höghusen är helt kritvitt. Och liksom dimma över centrala sthlm.

Min syster flyttar hit om mindre än en månad, ska bli roligt.

Nu måste jag duscha och sånt och åka till skolan.

böckerna och moralen

Igår så såg jag en så fin Plath-diktsamling, Winter trees. Köpte den tyvärr inte men jag vet var den bor. Läste Fans i helgen och tyckte mycket om den. Henrik håller på med Brooklyn Follies och när han är klar vill jag läsa den. Om någon har Gentlemen av Östergren så vill jag låna den. Började läsa Virtual Light av William Gibson igår, trodde att den skulle vara som fantastiska Pattern Recognition men hittills är den inte så bra.

Ägnade hela terapitimmen igår åt att prata om litteratur och böcker. Jag betalar, jag väljer ämne. Mycket praktiskt.

Om jag skulle vara kille så skulle jag skriva andra saker här och jag skulle verka som en inte så trevlig kille. Eller jag vet inte, kan läsa killars texter om sånt jag också vill skriva om och inte provoceras utan tycka om det. Skunkdagboken var ibland så ärlig att den knappt borde ha funnits men kanske inte på det sättet som jag tänker. Smärta är liksom okej att visa upp (för mig). Lycka och andra grejer inte så okej. Man vill aldrig skryta, aldrig vara på gränsen för vad god smak är.

Låt oss t.ex. säga att jag skriver att jag gillar att sminka mig i flera timmar och att suga kuk.

Det går ju inte. Man måste alltid visa respekt för sina vänner, aldrig tvinga på dem någonting. Det tråkiga är att gränserna på det sättet hålls konstanta. Det kommer alltid att finnas saker som är okej att säga och saker som inte är okej. Vissa av sakerna som inte är okej att prata om (typ mens) kan jag aktivt försöka bryta det med. Men andra saker som t.ex. sexuella grejer eller bara dåliga saker man tänker kan man inte outa. Man vill inte vara äcklig. Och kanske handlar det någonstans om frizoner? Kompisar som man kan prata om allt med, ligga på samma nivå? Har varit i såna kretsar ibland, det kan vara både kul och jobbigt. Sällan består de av både tjejer och killar. Ofta innehåller samtalen mycket generaliseringar och sexism.

Vet inte om jag försöker komma fram till något. Bara svårt att bryta mönster som med allt antar jag.

Social konformitet, låga poäng. Så klyschigt. Men något att hålla fast vid. Hoppas att det lönar sig någon gång.

shopping

Efter fredagens studiebesök på psykförlaget så fick jag ångest. Klädångest. Man kan tydligen inte vara organisationskonsult om man har arcade fire-tshirts och converse och såna grejer. Det var svårt men det var det enda jag kunde göra: shopping.

Resultat:
svart manchesterkavaj (3 år sent men behövdes)
grön stickad kofta
svart stickad kofta med fickor
svart skjorttröja med liksom lite krås fast ändå inte
svart top med saker på
pärlor

Sen blev klockan nio och jag hann inte köpa: nya bh:s, halsduk, andra grejer att ha runt halsen, byxor, fler tröjor (helst inte svarta), skor.

Dessutom tvättade jag röda kappan idag.

Jag tror att jag håller på att bli vuxen.

maria

Jag vill veta varför de döper alla oväder till tjejnamn. Är det för att hämnas på kvinnor man tycker illa om eller kanske vill meterologerna på detta sätt hylla kanske sin fru eller sin mamma? Eller döttrarna med damp? För det är väl meterologerna som kommer på namnen? Annars kan det ju vara Persson och Bush och såna, isåfall kan jag ju förstå Gudrun men inte Katrina och Maria. Bush borde väl döpa orkanerna till typ Jenna eller kanske Usama?

Idag var en sån dag som jag hade på mig vuxna kläder (knälång kjol, vit skjorta, svart tröja, höga stövlar, svart trenchcoat), lyckades bra med videofilmstestning i skolan, var social med klasskamrater och kände mig snygg. H kom hem från småland och hämtade mig från skolan, vi gjorde pannkakor och tittade på tv. Sen vid nio började det gå sämre. Strul om imorgon för att det är så mycket folk här när jag ska övningstesta, H som säger att han ska ha pokerkväll på lördag och jag får alltid en vass jävla grej i kroppen när jag inte är bjuden på saker av folk som jag känner. Det är tydligen bara killar som får spela poker, bara killar som får ha pokerkvällar och sitta där och vara killar. Jag vet att det inte är H:s fel men blir ändå så jävla arg och ledsen.

Nu har jag spelat maxiyatzy på hans dator för att varva ner, känner mig lite lugnare tror jag. Gjorde personlighetstest på mig själv igår och kom fram till att jag hade låg interpersonell distans och social konformitet samt hög verbal aggressivitet. Jag undrar om jag var ärlig och jag undrar om det stämmer.

Det finns så mycket bra att se fram emot men jag ska nog skriva en lista på grejer som jag kan ta med till terapeuten på måndag. Jag gillar att gå i terapi, det känns väldigt New York och bildat.

Tiina for president

Alltså, det spelar ingen roll vad hon gör, jag gillar henne ändå. Däremot så vet jag inte vad jag ska tycka nu om fi. Det är det enda partiet jag kan tänka mig att rösta på men det är tråkigt att det redan nu känns gammalt och lite tråkigt. Kanske är det bara medierna som gillar att vinkla att det bara är bråk och dåligt? Jag vet inte.

Det har varit en sjukt intensiv vecka. Jag har varit i skolan varje dag och nu jobbar jag precis som igår och jag ska även jobba imorgon och på måndag. Nästa vecka ska jag även börja min endometriosutredning. Om det visar sig att jag är infertil så ska jag be dem att ta bort hela skiten.

Sen ska jag gå till psykologen igen. Och på tisdag ska jag testa iqtester. På tisdagkväll kommer mamma och hälsar på. På tisdag eller onsdag kommer Henrik hem från småland (han har haft vernissage för mobilfotoutställning i Växjö). På onsdag ska jag testa nån okänd och videofilma det. Och så ska jag få tag i en kurator som kan förmedla tonåringar med problem till mig.

Hösten har startat med så mycket grejer. Det känns bra nu men tråkigt att jag inte hinner hänga med folk. Men nästa helg är jag ledig.

hemmet och skolan

Ansiktet och förkylningen lugnade ner sig när jag fått tabletter av jourläkaren. Jag gillar läkarna som jag hittills har träffat i söderort. De är snälla och lugna och ger en grejer som fungerar.

Skolan började förra veckan och det var lite som en chock att det var så seriöst på en gång. Har redan lärt mig (?) hur man gör massor av tester för att se om folk är sjuka, smarta eller något annat. Idag föreläste en söt professor om avvikande personligheter och hon lät hela tiden som att hon typ läste en godnattsaga, hon fnissade ofta också, trots att hon pratade om psykopati och borderline och serotonin. Sen kom jag också på att jag nästa termin ska ha praktik i 15 veckor. Det är så stort allt nu, så riktigt.

I måndags gick jag till psykologen för första gången och det kändes bra (vilket alla som tycker att jag är cpego ju kan förstå, prata om sig själv borde jag ju gilla) men nervöst. Nu har vi några testsamtal först för att se om jag ska gå hos honom i ett år eller inte. Det märkligaste var att efter samtalet plocka fram plånboken och ta fram 600 kr. Och det är ändå ett billigt pris.

Det här blev väldigt ostrukturerat och felstavat och blablabla. Jag är trött.

Det var så länge sen jag verkligen ifrågasatte om jag fixar allt med skolan, inte för att jag mår dåligt utan mest för den ständiga jävla jämförelsen med andra och deras prestationer. Men det är ju bestämt såhär och jag vill det så gärna så himla gärna och jag hoppas att jag inte låtsas att jag kan sakerna jag kan. Jag kan alltid skämta bort allt och ni kan alltid skratta åt bilden av att jag verkligen kommer att lyckas. Men någonstans måste jag få tro att det kommer att gå utmärkt, att det kommer att bli skitbra för annars är det ju ingen mening med det.

sicko II

sov lite och när jag vaknade var båda ansiktshalvorna mongo. Pratade med sjukvårdsupplysningen, fick en tid hos läkaren. Läkaren gav mig kortison (stavas det så) och sa att det skulle bli bra om 2-3 dagar. Låt oss hoppas. Om mina mungipor börjar hänga nedåt eller om jag inte kan stänga ögonen eller om jag tappar känseln helt ska jag åka till sjukhuset. H har åkt till jobbet nu så jag är ensam hemma med mitt mongoface (jag grimaserar hela tiden för att jag inbillar mig att det ska släppa vilket det inte gör), inget på tv (förutom andra mongoface i idol2005), ingen god mat och jag orkar inte börja på en ny bok.

Men det här går över typ snart säger vi och på lördag är det värsta middagen.

sicko

symptom:

en mer och mer domnande ansiktshalva. Känns som att jag har varit hos tandläkaren och bedövningen håller på att släppa. Förkylning med feber. Rosa prickar på magen (som jag haft en vecka och trodde berodde på tvättmedel, men jag har ju alltid haft samma tvättmedel och inga prickar?). Om jag tänker på annat så går det säkert över. Söker på ansiktsförlaming och hittar borrelia. Har inte haft fästingar och har inga ringar som växer någonstans. Så trött på att diagnostisera mig själv, så trött på att belasta sjukvården (fast hittills har jag bara varit hos läkaren en gång i år för att få recept). Sjukvårdsupplysningen säger alltid att man ska ta en alvedon och lägga sig. Och nu kom jag på att jag inatt vaknade av att ena armen hade somnat upp till överarmen och jag vet inte om jag hade legat på den men det tog lång tid av slag på armen för att den skulle funka igen.

jag återkommer.